Nu står det valstugor på torget igen. Det känns lite mysigt, ungefär som krokusar om våren. Ett säkert hösttecken.
Det är andra gången jag får rösta i ett riksdagsval, eller vad det nu är de kallar det. Eller om det är tredje.. Jag blandar så lätt ihop dem, alla val och folkomröstningar. De gånger jag röstat själv och de gånger jag följt med andra till diverse bibliotek för förtidsröstning likaså. Engagemanget har inte varit på topp.
Men i år försöker jag, igen, ta till mig vad de olika partierna står för. Jag har vuxit till mig sen sist (har blivit större och bättre) och har förmodligen djupare insikt i både det ena och det andra. Har tittat lite på internet, läst valaffischer och lyssnar mindre till vad de runt omkring mig tycker utan vänder mig till vad jag vill och den jag är. Ni vet, sånt där prettokör som man ska göra. Funderar till och med på att ta mig en promenad till valstugorna och slänga lite käft med de glada politikerna som står där. Eller politikeraspiranterna.. Vad är de för nåt?
Men egentligen är jag inte alls så käck. Det är höst på ingående, det kan vi konstatera nu - tecknen är analyserade. Med årstidernas skiftningar följer mitt vemod och en oförmåga att samla mig. I och med att jag eliminerar mina ångesttbarriärer (hefforna) så har jag inget kvar som fångar upp oron. Bara ångesten finns kvar. Och jag står utan verksamma medel för att hantera den.
Tänkte försöka, utan att för den sakens skull fastna i någon form av sexberoende, medicinera mig med kramar. Tänkte anlita Åre - pojkvännen, Mjukis - flickvännen, samt eventuellt även exmaken. En vägg av vänlighet som skyddar mig mot världen.
Omslut mig och skydda mig mot mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar