Jag har gett mig ut i nya skogar... (eller: En orgie i metaforer.)

...och befinner mig för tillfället på mark jag inte känner till. Det är rätt så skrämmande. Jag hoppas dock hitta rätt vad det lider.

Jag tror generellt att det är bättre att ge sig ut och gå lite vilse än att stanna kvar på samma punkt och stampa. Det är lika bra att kasta sig med en gång och se vart man hamnar.

Så nu är jag på skogspromenad. Vi får väl se vad som händer...

Hell picknickens fröjder!

Nu är den riktiga våren här, det är nästan så att det gränsar till försommar. Picknickens tid är nu. Att överhuvudtaget vara utomhus är en lisa samt något jag lätt glömmer. Jag går alltid och väntar på ljuset fram till midsommar då jag inser att stunden av ljus passerat och att det bara kommer bli mörkare. Men inte i år, i år ska det bli ändring - som alla andra år, fast i år lite bättre. Mer utomhus, mindre tv-serier med godis och fördragna gardiner när solen skiner. Nu ska det jävlarimej bli ändring och väger man mer än man nånsin gjort är man större och därmed förmodligen bättre än man nånsin varit och därmed borde en livsstilsförändring vara en piece of cake. Ifall man nu skall tillåta sig en parentes.

Fast allt hör som vanligt ihop. Skogen gör mig lycklig, jag äter färre snickers då. När jag äter färre snickers blir jag smal, lång och ännu vackrare än jag redan är. Vackra människor blir väl behandlade av sin omgivning. Ett ovärderat vittnesmål från någon som rör sig i bägge ändarna av skalan.

Min slutsats blir alltså denna: Är man i skogen blir människor snällare mot en.

(Kanske inte helt i linje med inläggets titel, men en tanke leder till en annan och det är såhär min hjärna fungerar och alltså är det bra. Ja.)

Mina grandiosa planer.

Jag hyser planer. Jag ska bli organiserad. Jag läser en organisationsbok. Oh yeah...

Dessutom hittade jag nyligen ett gym i min källare. Så nu ska jag bli tokigt vältränad. Oh yeah...

Jag åker till Norrland imorgon. För att förbereda inför att ta körkort i sommar. Oh yeah...

Men just nu har jag ingenting att säga, inget intressant att skriva så jag tror att jag hellre låter bli...

Oh yeah.

Maj, maj, sköna maj!

Idag börjar majveckan. Helgen räknas inte riktigt, livet börjar om varje måndag. Just nu sitter jag och njuter av min första sovmorgon på evigheters evighet. Jag sover inte längre men jag får istället flera timmar av underbar tid att förvalta på det vis jag finner lämpligt.

Jag ska bland annat äta en ordentlig frukost hade jag tänkt, en sån där man står sig länge, länge på. Ägg, keso, rostbiff. Hade vi haft en avocado hade det varit en hit till. Kanske kan ta det till lunch...

Sedan ska jag packa min väska. Börjar ny praktik idag. Väldigt spännande, ska vara hos en kvinna som heter Ingela Wall och som är en av de få som jobbar med att göra blomsterarrangemangen till större privata fester. Ska bli fantastiskt lärorikt att vara en vecka med henne.

Jag ska gå och handla avocado, och eventuellt nåt annat som jag kan äta till lunch. Börjar kl ett och ska ha ätit då, men kommer åka hemifrån innan dess och behöver därför ta med mig nåt man kan äta i farten utan att känna sig alltför slafsig eller underlig.

En annan sak jag ska köpa är allergipiller! Jag är inne på mitt sista idag, har tänkt gå och handla det i över en vecka nu men har alltid kommit på det antingen när apoteket stängt eller när jag inte har möjlighet att ta mig till ett apotek. Eventuellt finns sånt på Ica nuförtiden, men jag är lite gammalmodig av mig och har inte börjat handla läkemedel i matvarubutiken ännu. Så det är ingenting jag känner till.

Sist men inte minst ska jag, innan jag landar på praktiken, lämna in min deklaration. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig nånsin mer deklarera sista dagen. Ens om jag kommer kunna sms-deklarera igen som på den gamla goda tiden innan NE-blanketter och momsbilagor. Aldrig mer.

Så jag har en rätt lugn förmiddag framför mig. Ska ta det lugnt, försöka få lite helgkänsla innan veckan drar igång eftersom allt gått i ett på sistone. Så varför kan jag inte slappna av?