Jag sitter och är administrativ...

...när jag än en gång inser att mina finanser inte går ihop. Det har tärt hårt på ekonomin att kära syster fyllt år. Hårdare än väntat. Just det är dock inte det stora problemet.

Det stora problemet är att det ÖVERLAG inte kommer in lika mycket pengar som det går åt på en månad. Och generellt sett gör jag inte av med några mängder.

Det är klarat att jag skulle kunna leva på mindre pengar än vad jag gör nu, men det skulle kräva en hel del av mig och det skulle dessutom gå ut över mitt sociala liv.

Lösningen på mitt problem är att det behöver komma in mer pengar än vad det gör nu. Varpå nästa problem uppstår: Hur gör man då?

Man söker fler jobb, man jobbar fler dagar i veckan, man jobbar längre dagar, man förhandlar upp sin lön och så vidare. Det hjälper inte att sitta på konsumentverkets hemsida och studera deras budgetkalkyler.

Det hjälper inte. Det hjälper inte heller att sitta och vara frusen, ledsen och trött och känna sig uppgiven. Det hjälper inte ett jävla dugg.

FOMLA - ett lyckat koncept!

Jag har precis haft matlag med FOMLA-övningar, och det var så himla lyckat så nu sitter jag och är alldeles glad och entusiastisk.

Jag hade tänkt skriva lite mer men drabbades av extrem trötthet helt plötsligt.

Det resulterar i att jag antingen måste sova eller äta nånting. Tillföra energi snabbt eller långsamt. Jag ska sova. Det är bättre för figuren på alla sätt.

Så nu bjuder jag godnatt, samt på ett litet smakprov av kvällens lyrik:

"Det ljusnade någonstans på andra sidan spegeln.
Men vi somnade och ljusglimten sprack i ett ras av skärvor medan vi sov."

Sitter ensam och känner mig eländig.

Hade egentligen inte tänkt skriva nåt ikväll eftersom jag känner mig ledsen och aggressiv. Jag är trött på missförstånd, speciellt de som förekommer på internet och överväger därför att flytta ut i en grotta i skogen.

Jag känner inte till några grottor. Jag skulle kunna bygga en av snö men det känns inte som en långsiktig lösning på mina problem.

Jag tror att jag ska låta Rask hänvisa mig till en trevlig grotta i skogen han vaktar. Där kan jag bo och han kan komma och hälsa på och ge mig en kram då och då.

En officiell PrideProtest!

Utdrag ur forumet på Polyheart:

Jag vill också, liksom Viktoria, ifrågasätta varför poly nödvändigtvis skall klumpas ihop med bdsm?

Jag känner att det blir en aningen beklämmande cementering av en generalisering vilket i längden kommer innebära att man som vaniljpoly inte kommer känna att man hör hemma inom polysvängen eftersom "poly" kommer att innefatta annat än just flertal...

Det finns väl tillräckligt många flersamhetskonstellationer som det är för att begreppet ska vara förvirrande, det behöver inte blandas in en massa bdsm. Speciellt medan begreppet "poly" är så nytt och okänt för allmänheten om man jämför med tex "homo".

Håll bdsm-en utanför poly på Pride, snälla! :(

Jag ifrågasätter inte någons sexliv med det här inlägget. Var god tag fasta på det. Var lika så god och låt bli att tolka det här som att jag har något emot BDSM som koncept över huvud taget. Det jag har något emot är när man genom att blanda två begrepp kommer cementera en felaktig bild av vad (åtminstone jag anser att) poly är.

Redigering: Jag känner redan nu att det här kommer missuppfattas så jag ska försöka vara extra supertydlig.

VÄNTA med att hålla poly-bdsmföreläsningar tills begreppet är mer inarbetat. Då kommer det vara möjligt att göra utan att det blir ett likhetstecken mellan begreppen. Precis som man nu kan hålla homo-bdsmföreläsningar utan att folk tror att det är så att man MÅSTE vara bdsm bara för att man är gay.

Jag har upptäckt nuet.

Tidigare har jag befunnit mig i ett konstant tillstånd av att ha fullt fokus på sen. Nu var blott ett trappsteg på väg mot detta sen som skulle vara så mycket bättre.

Nu har jag lärt mig att uppskatta sekunder i presensformat, utan att oroa mig för eller sträva efter någonting annat.

Jag har formulerat nåt liknande förut:

"Hon har lärt sig vila i stressen över allt som ständigt skall göras, som att hon hittat orkanens öga och äntligen kan sitta still."

Nu har jag lärt mig vila utan stress, bytt den mot tillförsikt och känslan av att oavsett vad som händer imorgon så får jag ägna idag åt att vila på din arm.

Frustration!

Kan inte folk lägga ner att försöka tolka det jag skriver och bara läsa det istället.

Jag förstår inte var en del människor får allt ifrån!?

Jag skriver: "För att vi överhuvudtaget ska kunna vara tre behöver det vara två kvinnor och en man, eftersom han inte är bi."

Observera att det skrevs i ett sammanhang som berörde en av mina partners. Detta var i sig ett förtydligande av ett tidigare mail.

Till svar får jag: "Men måste man vara bi för att man skall kunna ha polyrelation alltså?"

Varpå jag skriver: "Nej, man behöver på inget vis vara bi för att vara poly, vilket jag heller inte skrev." och fortsatte med ytterligare ett förtydligande. Avslutade sedan med: "Uppenbarligen var det inte så tydligt eftersom det resulterade i flertalet irriterande missförstånd."

Och får till svar: "Vi har inte haft nåt missförstånd, men du var däremot inte särskilt tydlig."

Är det bara jag som skulle vilja hävda att otydlighet kan LEDA till missförstånd?
Och hur otydligt var det egentligen?

Jag blir frustrerad. Det är ju knappt att man vågar inleda konversationer med folk eftersom de först efter kanske tio mail avslöjar sig som kompletta idioter och då börjar man undra om NÅNTING man skrivit nått en mottagarhjärna överhuvudtaget eller om det omtolkats av en jävla massa idioti och förutfattade meningar däremellan.

Jag är så förbannat trött på att bli besviken på folks kommunikationsförmåga.

Jag har köpt en hemlig bok.

Egentligen är den inte så hemlig, men den utger sig för att vara det.

Jag har köpt den i alla fall, 29.90 på Coop Forum. Den hade ett hänglås men det plockade jag bort och satte dit ett gem istället. Låset var kärvt.

I boken skriver jag ner vad jag äter, och när. Tanken är att det ska göra mig mer medveten och därmed begränsa intaget av sådant som inmundigas i överflöd i dagsläget. Krokantglass till exempel. Sånt är det lätt att äta för mycket av.

Jag har nämligen ett lyxproblem bestående av att jag träffar så många härliga människor varpå man, när man ses, vill ha det lite extra trevligt eller mysigt och så blir det lätt lite efterrätt eller extra smör i såsen eller nåt liknande. Det resulterar förhållandevis snabbt i att kläderna blir för små. Eller snarare att jag blir för stor för kläderna, om man ska vara petig. Det är ju faktiskt inte kläderna som krymper av att jag äter glass.

Eller...?

Jag är den perfekta värdinnan.

Det är i alla fall det ryktet säger.

Visst, det står disk i vasken men det finns gott om frukt och även annat snaffel av mindre nyttigt slag samt snittblommor både här och där. Sopade golv och underlägg till samtliga deltagare att skriva på.

Jag blev väldigt nöjd med spelkvällen. Kände hur berömmet över hur fint det är hos mig värmde rejält. Jag tycker om min lägenhet, har alltid gjort - oavsett vad de som tycker att jag är i den för lite säger.

Nu har jag fått blodad tand. Fler sociala evenemang å det snaraste! Jag ska ÄNTLIGEN få min inflyttningsfest som jag suktat efter sen jag flyttade hemifrån för sex år sedan.

Innan vi vet ordet av...