Tidigare har jag befunnit mig i ett konstant tillstånd av att ha fullt fokus på sen. Nu var blott ett trappsteg på väg mot detta sen som skulle vara så mycket bättre.
Nu har jag lärt mig att uppskatta sekunder i presensformat, utan att oroa mig för eller sträva efter någonting annat.
Jag har formulerat nåt liknande förut:
"Hon har lärt sig vila i stressen över allt som ständigt skall göras, som att hon hittat orkanens öga och äntligen kan sitta still."
Nu har jag lärt mig vila utan stress, bytt den mot tillförsikt och känslan av att oavsett vad som händer imorgon så får jag ägna idag åt att vila på din arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar