Det är som regn i luften.

Den kommer insvepandes nånstans ifrån... Känslan av att nu kommer ångesten. Jag är inte på humör, vill jag säga och vända ryggen till. Jag har inte tid nu. Allting ska vara bra och fantastiskt. Jag blir ju så jobbig när tygen inte håller, sy så fort fingrarna förmår innan seglen brister i stormen som nalkas. Ögonlocken är tunga. Hjärtat likaså. Nu somnar jag om jag inte slutar skriva. Kanske förklarar mig en annan dag.

*

Jag vill inte ha ett förhållande. Jag har varit vuxen i så många år nu, nu vill jag bara leka. Men det är svårt att vara både underbar och otillgänglig utan att riskera att krossa hjärtan.

När jag var liten ville jag bli hjärtekrosserska. Det känns inte lika lockande längre. Men att hantera hjärtan är som att jonglera med porslin. Jag känner mig som "a bull in a chinashop". Det är knepigt att jonglera med klövar.