Det är som regn i luften.

Den kommer insvepandes nånstans ifrån... Känslan av att nu kommer ångesten. Jag är inte på humör, vill jag säga och vända ryggen till. Jag har inte tid nu. Allting ska vara bra och fantastiskt. Jag blir ju så jobbig när tygen inte håller, sy så fort fingrarna förmår innan seglen brister i stormen som nalkas. Ögonlocken är tunga. Hjärtat likaså. Nu somnar jag om jag inte slutar skriva. Kanske förklarar mig en annan dag.