Rena rama kinderägget!

Tre saker på en gång? Det går ju faktiskt inte!

Johodå.

Oh yes, jag har tre saker att skriva om och eftersom jag har en vana att bara skriva ett inlägg om dagen, och helst bara om ett ämne per inlägg känns det väsentligt att meddela att detta inlägg kommer avhandla flertalet, från varandra skilda, ämnen. Så vet vi det.

När du hör den här tonen - Bing! - betyder det att det är dags att vända blad.


Julshowen på Grand Hôtel, var jag på för snart en vecka sen. Vill inte säga väldigt mycket om den mer än att jag var där och det känns som att det ger mig lite coolhetspoäng. Trots att det var personalföreställning, med andra ord genrep. Ett finare ord för det är generalrepetition. Jag har inte ätit frukost idag, det kanske märks...

Men i alla fall, mitt favoritnummer i showen var inledningen då Martin Stenmark och hans lättklädda sidekicks framförde sin tolkning av Adolphson och Falks "Mer jul". Det var inte en låt jag kände till sen tidigare, men som jag lyssnat mycket på sen dess och kommer lyssna på en hel del framöver, om jag känner mig själv rätt.

"Krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen."

Det är ju genialt!

- Bing! -

Min ekonomi, kastar vi oss så till. Den är för en gångs skull inte nån stans nere på botten av brunnen. Jag har med andra ord säkert fyra tusen på mina konton, eller nåt sånt. Känner mig snudd på rik som ett troll.

Kanske inte riktigt som ett troll, men jag har fått lön nu två månader i rad och har en tredje lön att vänta i december, som dessutom kommer vara betydligt saftigare än de två tusen jag fick den här månaden.

Oavsett vilket ser jag en ljusning gällande min ekonomiska situation. Jag har gått från att ha alldeles för lite jobb för att kunna försörja mig till att, åtminstone för närvarande, ha alldeles för mycket jobb för att ens hinna utföra det. Mina olika arbetsgivare och uppdragsgivare drar i mig från olika håll och jag börjar känna mig lite tunn på mitten. Men det jag hinner med att jobba, dvs de arbetstillfällen jag inte missar, ger åtminstone pengar. Förhoppningsvis även marknaden som nu har dragit både tid, energi och faktiska ekonomiska resurser i form av utlägg för inköp. Nåväl. I värsta fall är det ju ändå avdragsgillt.

- Bing! -

Jag tror att mitt tredje ämne skulle vara kärleken. Men jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt om den. Jag hinner inte träffa folk i den utsträckning jag skulle vilja, vare sig det gäller älskare eller vänner.

Eventuellt skulle det tredje ämnet vara julen. Jag känner för första gången på flera år av julstämningen redan nu, i november. Annars brukar det vara nånting jag mer eller mindre får tvinga fram på julafton. Det var nästan så att jag hade glömt hur det skulle kännas.

Kanske var det tredje ämnet vikt? Jag tror inte det, men jag har börjat gå ner i vikt. Det är bra. Inte riktigt hälsosamt att gå och dra på övervikt. Vad som inte är lika bra är alla gamla rester av... ja, ätstörningar rent ut sagt, som jag hittar i mitt huvud. Men jag visste ju redan att det fanns där. Det är kanske bättre att det kommer lite upp till ytan. Så att man får ut trollen i solen. Chansen finns ju att de spricker då. Å andra sidan är det alltid en risk för att man sjunker djupare in i de sjuka beteendena när de aktualiseras. Oavsett är det något att vara aktsam på.

Men jag tror ändå att det var kärleken jag ville skriva om. Jag tror att det var tankar på Den Långe Starke som fick mig till att vilja det. Faktum är att han har spökat omkring i mitt huvud rätt mycket den sista tiden. Vi har inte kunnat ses på ett bra tag (säkert två veckor) och det har gått stick i stäv med min känsla av ett behov av att träffa honom.

Vi står på något vis på samma ställe i livet, nyseparerade efter långa förhållanden. Men jag tror att jag var något mer ingrottad i min relation än han i sin. Jag och X hade kommit längre in i vuxenlivet om man så vill. Och medan DLS är mer än nöjd med sitt singelskap där han får leka med vem han vill, mig bland andra, så känner jag hela tiden familjeabstinens.

Eller, jag befinner mig snarare i en konstant motpolssituation. Å en sidan och å andra sidan, sidor som sliter i mig mest hela tiden. Jag vill bo själv, jag vill vara självständig, jag vill ha barn nu, jag vill ha en intensiv relation, jag vill kunna vara med vem jag vill, jag vill vara med olika personer och så vidare och nej, det blir nog inte mer välformulerat än såhär.

Det är ju så med familjebildande att om man får en familj med någon så finns det ju en överhängande risk att övriga partners drar sig undan. Dessutom har jag ju lite tappat tron på hela konceptet med mamma, pappa, barn. Även bortsett från hela polyproblematiken. Jag tror inte på stabilitet och kontinuitet längre, helt enkelt för att jag gjort ett försök och misslyckats. Det spelar inte någon roll att man försöker, det går åt helvete ändå så det är ingen idé att förvänta sig nånting överhuvudtaget. Lika bra att leva i nuet och inte tro att man kommer ha någon kvar om ett år eftersom det hela tiden står dem fritt att lämna en. Jag är så trasig och ledsen och det kanske ligger något i vad J säger om att jag bör gå i terapi för att ta mig igenom separationen vare sig jag söker hjälp för så att säga resten eller inte.

Jag vill ha barn. Helst nu, men livet är inte anpassat för moderskap för närvarande. En fader i sammanhanget är inte det nödvändigaste enligt min åsikt, men å andra sidan skulle det inte vara fel att ha någon som stöttar. Det är ju rent biologiskt en tvåsamhetsgrej. Om man nu inte lämnas ensam. Då är det en ensamhetsgrej. Eller om man lever i grupp. Då blir det en sak för kollektivet. Man bör ju vara fler än två vuxna på en nyföding... Det är ju logiskt med tanke på hur samhället ser ut idag när föräldrarna helt enkelt inte räcker till eftersom man blir så trött, så trött, så trött.

Det jag skrivit nu är vare sig särskilt genomtänkt eller välformulerat. Det är bara en ventilering. Förmodligen kommer mer text om ämnet vad det lider.

Okända Kändisar.

Idag skapades teaterensemblen "Okända Kändisar".

*Trumpetfanfar*

Vår första föreställning är planerad till våren och heter "Att äga ett rum" och är en samling mer eller mindre fristående scener, eller sketcher om man så vill, om karisma.

Två av scenerna heter "Det började på ett dansgolv" och "Jag har tappat mina framfötter". De gestaltar att finna respektive att förlora sin självklara plats i ett sammanhang, och känslan av att det man gör duger.

Vi behöver fler medlemmar. Headhunting is in progress.

Nästa föreställning är ännu mycket löst planerad till nästa höst, "Att rädda ett spöke" och den handlar om allas vår envisa kamp mot våra inre demoner.

Spännande, inte sant? Mer information kommer förhoppningsvis vad det lider.

Nobel 2010

Jag är definitivt en av de grymmaste människorna jag känner. Utan tvekan.

Jag ska jobba på Nobelfesten IGEN! Woho! Så cool är jag på en skala, så stora framfötter har jag minsann. Och gå på party i långklänning minsann. Hehehe...

Känner att jag håller på att tappa bort framfötterna på Grand en aning dock, och det är inte bra. Jag behöver ha mina framfötter kvar, det är ju de som gör att jag får hålla på med så många roliga saker hela tiden.

Jag har fem aktiva jobb för närvarande. Jag kanske inte ska klaga på mina framfötter. Kommer dessutom få en chans att öva lite extra på dem nu när jag ska riva Nobelfesten. Åh så härligt destruktivt.

Mina inlägg här på bloggen har inte varit så lysande på sistone, men det är för att jag är så väldigt, väldigt trött och jag har att välja på att inte skriva nåt alls eller skriva dåligt. Då skriver jag hellre dåligt just nu, för det händer spännande saker. Och det var sådant jag från början ville skriva om.

Min första dokusåpa.

Biggest Loser, I love you!

Nu är det slut och jag har för första gången i hela mitt liv följt en dokusåpa.

Måste erkänna att jag förstår en del av grejen nu.

Förstår dock fortfarande inte hur man ids följa flera i taget, det binder upp en och stjäl mycket tid.

Men nu är jag fri, så jag kommer börja titta på Ung och Bortskämd istället.

Jag kommer bli värsta förmögen att prata med vanliga människor på vanliga människors vis. The world of dokusåping, here I come.

Det tar för lång tid...

...att göra det här på mitt sätt.

Eller så tar det för lång tid överlag och jag har inte avsatt den tiden.

Jag sitter och väntar på att limpistolen ska bli varm så att jag kan limma kanelbitar på kransen jag håller på att göra.

Jag är orolig för att det inte kommer gå ihop ekonomiskt, att jag inte kommer få in lika mycket pengar som jag lägger ut. Och den tär, den oron.

Jag får prestationsångest. Tänk om folk inte köper.. Tänk om, tänk om, tänk om.

Jag får helt enkelt tänka om, för jag vinner absolut INGENTING på att obsessa på det här viset och om det ore nån annan som delade med sig av dessa känslor till mig hade jag blivit irriterad över att de hade sån negativ inställning.

Jävlar vad kransar folk kommer köpa. Och ljus, blommor och choklad. Jajamensan.

All work and no play...

...makes me kind of a wealthy girl.

Helt plötsligt har jag pengar på ett sätt som jag inte haft förr. Det är uppfriskande. Försöker hålla koll på mina utgifter dock, känns som att jag köpt en helt ny garderob fastän det egentligen bara rör sig om ytterkläder för vintern. Och det gick nog allt som allt på under 1500. Eller bara strax över, har inte hunnit räkna än.

Det som däremot drar pengar är inköp till marknaden jag ska stå på. Det är helt galet. Blir alldeles nervös över att jag inte ska sälja så att jag får in tillräckligt för att täcka utgifterna. Men jag kommer ha lärt mig massor i så fall. Väldigt mycket erfarenhet. You gotta spend money to make money. Ta lite risker. Oh yeah.

Men jag har väldigt lite tid till annat än mina fyra aktiva jobb samt lite sömn däremellan. Jävlar vad flitig jag är. Det är något av en egoboost att jag klarat det så pass länge. Var rädd att jag skulle ha däckat vid det här laget, nu har ju ändå halva november gått och jag är inte helt döende än.

Valde bort nanowrimo i år. Försöker vara lite klok. Vanligtvis brukar jag ju försöka köra på med det, trots att november alltid är en stressig månad. Hur blev det så?

Sexig, sexig snö!

Livet har varit lite tungt på sistone. Men idag kom snön och jävlar vad jag tog fart! Är halv exalterad fortfarande, trots att det är sovdags.

Det låg uppemot en decimeter snö på marken när jag och J åkte och köpte sushi.

Det är nåt sexigt med snön. Det är sexigt med bilar också. Och med sushi. Man, I'm back in the game!

Osammanhängande pladder.

Jag vet inte riktigt var jag befinner mig, om det är på väg ut i periferin eller om jag bara är kär. Oavsett vilket så är det inte angenämt.

Det yttrar sig som någon slags mindre kris. Funderar på huruvida sättet jag lever på bara är en reaktion på något, en fas jag går igenom. Å andra sidan är hela livet en serie faser så det kan det väl gott få vara.

Jag trivs inte i periferin, det är inte en bra stans att vara. Det blir svårare att upprätthålla normala relationer och man slutar kort och gott tycka om folk. Likgiltighet är skrämmande och vad som är mer skrämmande är att man inte bryr sig om att det är skrämmande.

Drama är jag ju inte intresserad av så varför är den ende jag inte är likgiltig inför den ende av de tre som inte bryr sig om mig? Förmodligen ett klassiskt fall av att man tar det man har för givet. Börjar bli lite för bra på det. Om jag inte alltid varit det.

Det finns liksom inget att sätta fingret på. Jag kanske bara är väldigt trött. Grämer mig och har tappat tron på framtiden, smider planer för att tjäna pengar, blir besviken och orkar inte bry mig. Har ont i ryggen, magen och axlarna. Gråter över sånt som jag inte ens är säker på att jag skulle vilja ha om jag fick det.

Jag tror att jag är i periferin. Nån gång tänkte jag försöka hitta ut härifrån. Vi ses när jag kommer tillbaka.

En sång till Den Långe Starke

jag håller av dig
för du kräver inget av mig

du ber inte ens om tid
för jag är mest ett tidsfördriv

men jag håller av dig

jag håller av dig
för du vill inte ha mig

det är jag som ringer först
så jag tror min tendens är störst

till att hålla av dig

jag håller av dig
du håller inte av mig

inte alls på samma sätt
så det står sig ganska slätt

mot hur jag håller av dig

jag håller av dig
du vill mest leka av dig

så kom och lek med mig ibland
du kan få hålla i min hand

medan jag håller av dig

jag håller av dig
håller av hur du kan ha mig

kom och ta mig om du vill
vi kan leka lite till

men jag håller av dig

och ursäkta om jag stör
jag ska va tyst så ingen hör
bara viska det ibland

att jag håller av dig