... som man skulle kunna kalla normalt. Det är från min sida sett mycket fascinerande.
Fästman, bostadsrätt, helt ok hyfsad inkomst från nån form av heltidsarbete, ny bil och sommarstuga.
Samtidigt är jag lika surrig som förut och jag kryssar runt de svarta hålen, djupt koncentrerad på att inte falla ner däri.
Jag har låtit bli att skriva ner det som händer för att jag i ord har svårt att förhålla mig till det när man sätter det mot hur mitt liv såg ut för ett år sedan.
Rask friade i september, vi for till Prag och förlovade oss i början av oktober, jag flyttar in i hans lägenhet om ett par veckor. Min hyr jag ut ett år, för säkerhets skull. Jag hoppas och tror på att livet kommer fortsätta utvecklas i den riktning det har nu, men jag behåller en liten säkerhet som bevis på att jag lärt mig något om mig själv de senaste åren. Man vet aldrig vad för dumheter jag hittar på...
