Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv. Har aldrig varit borta längre än en sommar.
Jag förstår människor som flyttar till Stockholm från andra delar av landet. Det finns onekligen ett stort utbud här och vill man, och det vill många, jobba med media eller dylikt är detta stället att vara på. I alla fall i Sverige.
Jag förstår, nästan ännu mer, folk från andra delar av landet som inte flyttar hit. Det är smutsigt och högljutt och har man inget som driver en hit och inget nätverk som drar en så kan man lika gärna hålla sig borta.
Det finns fler sidor av saken än jag orkar ta upp just nu.
Mitt problem är att jag är van vid staden. Jag är van vid öppettiderna och kollektivtrafiken. Jag älskar arkitekturen och grönområdena men jag hatar människorna i rusningen. Jag hatar fyllan på tunnelbanan, men det här är staden mina vänner bor i och tunnelbanan är det enda jag har att välja på när vi umgåtts en lördagskväll.
Jag behöver luftombyte och nya perspektiv, och jag behöver göra det nu innan jag fastnar ännu mer i Stockholm. Jag behöver ta mig loss och se vad som finns en bit bort. Och det skrämmer mig.
