Imorgon är alltid en dag bort.

Det är dags att börja ett nytt liv, som vanligt. Antingen det eller åtminstone göra några förändringar i det gamla. För som jag lever nu är inte hållbart.

Jag är inte snäll mot min kropp. Jag är tyngre än vad jag egentligen orkar bära och det gör mig trött och det gör ont. Jag är less på att möta en spegelbild jag inte känner igen och på att inte känna att det är upp till mig vad jag stoppar i munnen eller hur mycket jag rör mig. Jag känner överlag att jag har väldigt lite kontroll över det hela. Jag är inte säker på vem det är som besitter den kontrollen men det känns inte som att det är jag.

Jag vill egentligen akta mig för kontroll eftersom jag vet hur det kan gå, hur man fastnar i kontrollen tills det blir sjukligt... Å andra sidan är situationen inte så frisk som den ser ut nu heller. Det är egentligen dags att sätta igång. Helst nu. Men just nu ska jag sova, inte ge mig ut och springa, och jag kan ju inte göra annat än att låta bli att äta, vilket jag redan gör i skrivande stund, när det gäller födointag.

Så jag börjar imorgon. Alltid imorgon.

Så börjar ett nytt och spännande år.

Det är min födelsedag idag. Jopphejdi. Jag har tagit sovmorgon, en kombination av att skämma bort mig själv och ett resultat av arbetsbrist. Men jag är nöjd. Mycket nöjd. Jag går in i det nya året med förväntan. Det kommer hända så mycket spännande de närmsta tolv månaderna. Jag har sjukt långsiktiga planer...

Jag vet ju självklart inte hur saker och ting kommer arta sig det närmaste året, men om det inte blir på det ena sättet så blir det på det andra och även om jag kanske skulle föredra det ena så är det andra spännande om än inte så emrans kul.

Men jag vill inte lägga ut alla mina drömmar på internet så jag tänker hålla på dem tills de realiseras och sedan lägga ut nyhet efter nyhet under det kommande året. Oh så nervkittlande!

Spänningen är olidlig...