Rena rama kinderägget!

Tre saker på en gång? Det går ju faktiskt inte!

Johodå.

Oh yes, jag har tre saker att skriva om och eftersom jag har en vana att bara skriva ett inlägg om dagen, och helst bara om ett ämne per inlägg känns det väsentligt att meddela att detta inlägg kommer avhandla flertalet, från varandra skilda, ämnen. Så vet vi det.

När du hör den här tonen - Bing! - betyder det att det är dags att vända blad.


Julshowen på Grand Hôtel, var jag på för snart en vecka sen. Vill inte säga väldigt mycket om den mer än att jag var där och det känns som att det ger mig lite coolhetspoäng. Trots att det var personalföreställning, med andra ord genrep. Ett finare ord för det är generalrepetition. Jag har inte ätit frukost idag, det kanske märks...

Men i alla fall, mitt favoritnummer i showen var inledningen då Martin Stenmark och hans lättklädda sidekicks framförde sin tolkning av Adolphson och Falks "Mer jul". Det var inte en låt jag kände till sen tidigare, men som jag lyssnat mycket på sen dess och kommer lyssna på en hel del framöver, om jag känner mig själv rätt.

"Krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen."

Det är ju genialt!

- Bing! -

Min ekonomi, kastar vi oss så till. Den är för en gångs skull inte nån stans nere på botten av brunnen. Jag har med andra ord säkert fyra tusen på mina konton, eller nåt sånt. Känner mig snudd på rik som ett troll.

Kanske inte riktigt som ett troll, men jag har fått lön nu två månader i rad och har en tredje lön att vänta i december, som dessutom kommer vara betydligt saftigare än de två tusen jag fick den här månaden.

Oavsett vilket ser jag en ljusning gällande min ekonomiska situation. Jag har gått från att ha alldeles för lite jobb för att kunna försörja mig till att, åtminstone för närvarande, ha alldeles för mycket jobb för att ens hinna utföra det. Mina olika arbetsgivare och uppdragsgivare drar i mig från olika håll och jag börjar känna mig lite tunn på mitten. Men det jag hinner med att jobba, dvs de arbetstillfällen jag inte missar, ger åtminstone pengar. Förhoppningsvis även marknaden som nu har dragit både tid, energi och faktiska ekonomiska resurser i form av utlägg för inköp. Nåväl. I värsta fall är det ju ändå avdragsgillt.

- Bing! -

Jag tror att mitt tredje ämne skulle vara kärleken. Men jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt om den. Jag hinner inte träffa folk i den utsträckning jag skulle vilja, vare sig det gäller älskare eller vänner.

Eventuellt skulle det tredje ämnet vara julen. Jag känner för första gången på flera år av julstämningen redan nu, i november. Annars brukar det vara nånting jag mer eller mindre får tvinga fram på julafton. Det var nästan så att jag hade glömt hur det skulle kännas.

Kanske var det tredje ämnet vikt? Jag tror inte det, men jag har börjat gå ner i vikt. Det är bra. Inte riktigt hälsosamt att gå och dra på övervikt. Vad som inte är lika bra är alla gamla rester av... ja, ätstörningar rent ut sagt, som jag hittar i mitt huvud. Men jag visste ju redan att det fanns där. Det är kanske bättre att det kommer lite upp till ytan. Så att man får ut trollen i solen. Chansen finns ju att de spricker då. Å andra sidan är det alltid en risk för att man sjunker djupare in i de sjuka beteendena när de aktualiseras. Oavsett är det något att vara aktsam på.

Men jag tror ändå att det var kärleken jag ville skriva om. Jag tror att det var tankar på Den Långe Starke som fick mig till att vilja det. Faktum är att han har spökat omkring i mitt huvud rätt mycket den sista tiden. Vi har inte kunnat ses på ett bra tag (säkert två veckor) och det har gått stick i stäv med min känsla av ett behov av att träffa honom.

Vi står på något vis på samma ställe i livet, nyseparerade efter långa förhållanden. Men jag tror att jag var något mer ingrottad i min relation än han i sin. Jag och X hade kommit längre in i vuxenlivet om man så vill. Och medan DLS är mer än nöjd med sitt singelskap där han får leka med vem han vill, mig bland andra, så känner jag hela tiden familjeabstinens.

Eller, jag befinner mig snarare i en konstant motpolssituation. Å en sidan och å andra sidan, sidor som sliter i mig mest hela tiden. Jag vill bo själv, jag vill vara självständig, jag vill ha barn nu, jag vill ha en intensiv relation, jag vill kunna vara med vem jag vill, jag vill vara med olika personer och så vidare och nej, det blir nog inte mer välformulerat än såhär.

Det är ju så med familjebildande att om man får en familj med någon så finns det ju en överhängande risk att övriga partners drar sig undan. Dessutom har jag ju lite tappat tron på hela konceptet med mamma, pappa, barn. Även bortsett från hela polyproblematiken. Jag tror inte på stabilitet och kontinuitet längre, helt enkelt för att jag gjort ett försök och misslyckats. Det spelar inte någon roll att man försöker, det går åt helvete ändå så det är ingen idé att förvänta sig nånting överhuvudtaget. Lika bra att leva i nuet och inte tro att man kommer ha någon kvar om ett år eftersom det hela tiden står dem fritt att lämna en. Jag är så trasig och ledsen och det kanske ligger något i vad J säger om att jag bör gå i terapi för att ta mig igenom separationen vare sig jag söker hjälp för så att säga resten eller inte.

Jag vill ha barn. Helst nu, men livet är inte anpassat för moderskap för närvarande. En fader i sammanhanget är inte det nödvändigaste enligt min åsikt, men å andra sidan skulle det inte vara fel att ha någon som stöttar. Det är ju rent biologiskt en tvåsamhetsgrej. Om man nu inte lämnas ensam. Då är det en ensamhetsgrej. Eller om man lever i grupp. Då blir det en sak för kollektivet. Man bör ju vara fler än två vuxna på en nyföding... Det är ju logiskt med tanke på hur samhället ser ut idag när föräldrarna helt enkelt inte räcker till eftersom man blir så trött, så trött, så trött.

Det jag skrivit nu är vare sig särskilt genomtänkt eller välformulerat. Det är bara en ventilering. Förmodligen kommer mer text om ämnet vad det lider.