Nu är den riktiga våren här, det är nästan så att det gränsar till försommar. Picknickens tid är nu. Att överhuvudtaget vara utomhus är en lisa samt något jag lätt glömmer. Jag går alltid och väntar på ljuset fram till midsommar då jag inser att stunden av ljus passerat och att det bara kommer bli mörkare. Men inte i år, i år ska det bli ändring - som alla andra år, fast i år lite bättre. Mer utomhus, mindre tv-serier med godis och fördragna gardiner när solen skiner. Nu ska det jävlarimej bli ändring och väger man mer än man nånsin gjort är man större och därmed förmodligen bättre än man nånsin varit och därmed borde en livsstilsförändring vara en piece of cake. Ifall man nu skall tillåta sig en parentes.
Fast allt hör som vanligt ihop. Skogen gör mig lycklig, jag äter färre snickers då. När jag äter färre snickers blir jag smal, lång och ännu vackrare än jag redan är. Vackra människor blir väl behandlade av sin omgivning. Ett ovärderat vittnesmål från någon som rör sig i bägge ändarna av skalan.
Min slutsats blir alltså denna: Är man i skogen blir människor snällare mot en.
(Kanske inte helt i linje med inläggets titel, men en tanke leder till en annan och det är såhär min hjärna fungerar och alltså är det bra. Ja.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar