Innan jag började läsa till florist stod en stor dela av yrkets lockelse i att man kunde göra annat än att stå i blomsterbutik. Grand Hôtel var den stora drömmen som jag trodde var snudd på ouppnåelig. Eller åtminstone många långa år bort. Men tji fick jag, för nu jobbar jag ju på Grand. Visserligen som timanställd, men ändock! Ett år, ganska exakt, efter att jag börjat läsa till florist, så sitter jag och fyller i anställningspapper. Det är HELT fantastiskt!
Det är så roligt att vara där, och jag går omkring och är tacksam hela dagarna. Det är inte nåt som blir jobbigt i längden. Jag hoppas att känslan av att vara tacksam stannar länge än. För den gör att man uppskattar sin omgivning lite mer än man skulle gjort annars, allting blir lite underbarare av bara farten.
Det känns bra att vara uppskattad för det man gör också. Jag märker ju att det går långsammare för mig att göra det mesta, men hastighet kan man träna upp. Jag har ju begåvningen och utbildningen i botten så jag känner mig rätt trygg ändå. Men det värmer när det noteras att jag till exempel sopar golvet. Utan att jag gör det för uppskattningens skull, utan för att slippa dötid.
Det känns nämligen viktigt att jobba när man är där, och inte bara stå och hänga. Inte bara för att göra gott intryck utan för att om de ska ge mig pengar ska jag prestera och leverera nåt tillbaka. De betalar mig inte bara för att sitta och vänta på att tiden ska gå så att jag får gå hem.
Det finns så mycket energi i mig just nu, fastän jag är gruvligt trött. Vill samla jobb på hög och dra in massor av pengar! För det är så himla kul att jobba när man väl gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar