Men eftersom tankarna i mitt huvud rusar i 210 blir inte mycket gjort. Jag har sådana dagar. De kommer, sedan går de igen. Så jag sätter mig bredvid och tittar på, försöker att inte ryckas med. Försöker vara snäll mot själen och plocka ut den ur den värsta trafiken så att den inte tar stryk av de vassa tankar som far omkring.
Jag skriver en lista med ett högst begränsat antal punkter, endast berörande de för dagen mest aktuella frågorna. Vad som händer imorgon eller i början av nästa vecka får jag lägga åt sidan just nu, så jag är snäll mot själen, skjuter upp och tar mig igenom det mest akuta.
Leveranser som kommit, saker som behöver inhandlas, som behöver packas upp, saker som ska levereras, förberedas, tillverkas. Jag skulle kunna ha ett par timmar på mig, jag skulle kunna prioritera någonting istället för att stå lamslagen inför den ostrukturerade våg av "att-göra" som väller över mig. Men inte nu, jag är redan översköljd och då är det enda man kan göra att hålla näsan över ytan, försöka få luft. Vara snäll mot själen, vila en stund och ta dagen sekund för sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar