Mitt sammanlagda drogbruk det senaste livet har bestått av stundtals oroväckande höga doser socker, skrattretande låga doser nikotin i form av enstaka vattenpiperökningar (det kan hända att det där inte är ett riktigt ord), ipren, alvedon, pollenallergitabletter och apelsinjuice. Sammanfattningsvis är jag en luden liten klump tvättäkta helylle.
Jag vet inte om ovanan vid sinnesförändrande substanser består av en upprätthållen hög känslighet för dylikt eller om jag bara har väldigt lågintensiva jämförelsematerial men det senaste dygnet har jag inmundigat en dos lugnande medel samt två doser av ett smärtstillande preparat som jag kallar monsterpiller, fastän jag egentligen tror att de inte är så hardcore berusningsmässigt - och det är... intressant.
Jag var på Sös igår för att operera bort en upprorisk visdomstand som inte alls ville vara kvar i munnen. Den växte utåt utan nån som helt hänsyn till att det stod ett gäng andra tänder i vägen. Så den fick lite hjälp på traven, och jag (som inte är van vid dylika ingrepp) fick en liten rosa kopp med lugnande medel. Innan jag fått mitt lugnande upplevde jag mig som förhållandevis cool mentalt, lite extra pratig kanske och eventuellt lite hispig. Kroppen däremot skakade så att jag knappt kunde hålla i vare sig koppen, vattenglaset eller tabletterna. Men sen, tjosan säger jag bara! Jag var hur lugn som helst, inte ens när sköterskan frågade vilken sida det var de skulle operera nu igen ("det är fredag eftermiddag, man är ju lite trött") blev jag särskilt bekymrad. Det gick hur smidigt som helst. Från min sida sett i alla fall. Tanden var visst lite besvärlig, men jag låg och var rätt nöjd under mitt skynke.
På hemvägen (efter en ganska lång och till en början trevlig tur på apoteket) började bedövningen släppa och jag kände mig rätt ynklig, jag och kära syster som varit med hela tiden och hållit mig snällt i foten tog en taxi hem till Rask och mig där jag blev nedbäddad i sängen tillsammans med min postoperationsgosedjurskräfta. Somnade ganska direkt.
Nio på kvällen var det dags för påfyllning av smärtstillande och jag tog, som rekommenderat, mina monsterpiller. Rask satt på sängkanten och pratade med mig en stund. Han noterade när tabletterna började verka genom att jag började fnittra ohämmat och jag genom att det kändes som att ben och armar dansade lite på egen hand utan att egentligen röra sig. Vi pratade en stund om alkohol och droger. Uppenbarligen har inte alkohol sådan effekt som det lugnande medlet hade. Rask är whiskeyfantast, så jag litar på hans uppgifter i frågan. Ingen av oss har testat cannabis men de beskrivningar man hört verkar ju inte långt ifrån.
Hade det varit en effekt man fått av alkohol hade jag förstått att folk drack. Jag ställer mig fortfarande skeptisk till illegala droger med den effekten dock.
Jag vet med mig att jag är en njutningsbenägen människa med tendenser till missbrukarbeteenden, beroendepersonlighet eller vad det heter, och det har jag gjort sen gymnasieåldern och det är mycket därför jag hållit mig borta från sådana saker - jag tror att jag lätt skulle kunnat fastna. Gårdagens upplevelser bekräftar min uppfattning om att jag inte bör ha med alkohol och droger att göra, för om jag hade tillgång till det där lugnande medlet och något slags ok från omgivning och samhälle till att använda det skulle jag nog kunna fastna i att ta mig en hutt och känna att allt bara är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar