Prioriteringar.

Sådana har man. Helst ska man vara medveten om vilka man gör. Mina är i obalans.

Jag flyttade för tre veckor sedan och det står fullt med flyttkartonger på mitt vardagsrumsgolv. Det duger inte riktigt.

Jag kan verkligen inte hävda att all min vakna tid går åt till att jobba, för så är sannerligen inte fallet för närvarande. Däremot känns det som att det är dit ungefär all energi går. Dit och att gymma, repa, träffa folk, hänga på internet, städa hemma hos ANDRA människor.

Just det är ett problem. Jag är en av dessa få människor som faktiskt gillar att röja och rensa ut, men det är ju SÅ mycket lättare att göra det hemma hos någon annan. Man får en helt annan slags distans, man har inte sett sakerna en miljon gånger förut och det är inte man själv som behöver ta det slutgiltiga beslutet huruvida något ska sparas eller slängas.

Jag skulle behöva avsätta rejält med tid till att ordna hemma. Steg ett är att packa upp och få iväg alla kartonger dit de ska. En del ska lämnas tillbaka, en del ska lånas ut, vissa ska ner i förvaring inför framtida förflyttningar av saker.

Nästa steg är att gå igenom alla saker som packas upp. Jag ägnade halva 2009 och halva 2010 åt att rensa ut och göra mig av med saker, men nu har det gått ett halvår till vilket borde ha gett mig ytterligare perspektiv på vad jag kan tänkas behöva spara.

Ett steg som rör sig däremellan och i bägge stegen är nån form av underhåll av sakerna som kommer upp. Typ diska sådant som packas upp i köket innan det ställs in i skåpet.

Damma väggar, torka ur skåp, allt sånt skulle jag vilja göra också. Men jag prioriterar fel. Jag är för trött just nu. Jag har återigen knölat in för mycket saker på allt för liten yta så att jag drabbas av handlingsförlamning.

Nu hoppas jag på våren, att den ska komma med ljus, energi och nya perspektiv. Så att jag kan få fason på hur jag prioriterar.

Det lär ju hända..