Rask bjöd in mig till vad han vid tillfället kallade en liten bjudning. Med en improvisationsteaterföreställning, man behövde inte delta. Nejdå.
Jag tackade ja, med reservationen att ifall jag får spatt så kan jag tyvärr inte komma. Det kändes lite läskigt att träffa honom tillsammans med hans vänner. Och mina, för den delen. De vi har gemensamt.
Senare framkom det, jag tror det var dagen innan, att hans föräldrar skulle vara där. Ännu senare att den lilla bjudningen inte var hemma hos honom utan på hyrd lokal.
När jag stod utanför, på väg att gå in, insåg jag att det var hans 40-årsfest. Hade jag haft bättre tidsuppfattning på sistone hade jag nog lagt ihop två och två tidigare.
Djupa andetag. Gå in.
Innanför dörren, strax innan man når själva festlokalen, låg en hög med enkäter. Enkäter för gästerna att fylla i. Enkäter där man ombads definiera sin relation till Rask. Tjena..
Djupa andetag. Stanna kvar.
Okej för att jag må vara den sortens flicka som, när jag känner att det stämmer, avslutar en första dejt med intimare eskapader. Det är väl bara att inse att så är fallet med tanke på att det förekommer.
Men jag är INTE den sortens flicka som med lätthet definierar relationen, träffar föräldrarna, arbetskamraterna och resten av släkten och bekantskapskretsen på andra dejten.
Nu talas det om gemensam semester. Nästa vecka.
Jag tackade i alla fall nej till kräftskiva med släkten som tredje dejt. Där går min gräns.
Uppenbarligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar