En fullkomligt oväntad invit...

...fick jag i lördags, på lajvet. Faktiskt var det strax efter att lajvet avslutats och vi promenerade mot bilen för att ta oss tillbaka till civilisationen som värdshusvärden Rask (som egentligen är skogsvaktare - hur coolt är inte det på en skala, med risk för att låta som en fjortis?) bjöd mig armen. Efter en stunds stjärnskådande under det sakta maket mot parkeringsplatsen föreslog han en fika. Det låter trevligt, svarade jag, och jag fick ett kort. Sedan dess har vi talats vid en del per telefon och via sms. Min polyamorösa läggning har ännu inte kommit på tal och jag inser att det är en obekant situation för mig. När är det för sent att tala om det, när har man redan fört nån bakom ljuset? Åh, vad jag känner mig dramatiskt och osammanhängande. Jag ville egentligen bara berätta om Rask.