Så har vi passerat ännu ett årsskifte. För första gången på många år, om någonsin, känns det inte som en nystart. Vilket leder till att året redan känns gammalt, och jag med det.
Vad som hände förra året och detta flyter ihop vilket är snudd på imponerande med tanke på att vi är fyra dagar in i det nya. Så om jag tänker efter kan jag nog, åtminstone med lite hjälp från kalendern särskilja åren från varann.
I år har jag organiserat en spelkväll med lax-och-pannkakssnittar, varit på Yasuragi och jobbat. Det är ganska precis allt jag hunnit med. Sett på ett avsnitt av Coupling med Sun och Rask. Ätit en bulle.
Jag har bokstavligt talat spenderat större delen av året med Rask. Han och Sun och jag var på spa, vilket var en intressant upplevelse ur tresamhetsperspektiv. Man kan ju spontant tycka att om man betalar 1500 spänn extra för att få bo i ett rum som är anpassat för tre kanske man ska få bo i det rummet och inte bli hänvisade till ett rum med två av allt. Men icke. Sun är en driftig kvinna och ringde receptionen varpå de som springandes med en extra badrock, en till säng och en till handdukskorg.
Några saker missade de, men vi klarade oss helt ok med bara två handdukar på toaletten till exempel. Men det är inte svårt att räkna ut att vi inte fick den svit vi betalat för. En svit för 1-4 personer har inte två stolar och två vinglas.
Jag gick runt utan vare sig glasögon eller linser under hela vistelsen vilket resulterade i att jag som annars är rätt uppmärksam på omgivningens reaktioner (det är inte ett val jag gjort, jag är bara en förhållandevis uppmärksam person - detta betyder inte att jag nödvändigtvis anpassar mig efter normen dock, uppenbarligen) slapp notera många av de reaktioner jag misstänker att vi ådrog oss.
Den tydligaste och mest ogenerade av de reaktioner jag ändå märkte av var en man i Rasks ålder som satt mitt emot oss när vi badade i de varma bassängerna ute på terrassen. Han studerade oss rätt så ingående. När Rask och Sun sedan gick iväg på nån form av meditationsaktivitet och jag var ensam kvar undvek jag noggrant längre ögonkontakt med mannen ifråga, vilket jag upplevde att han sökte.
Det kan nog, ur ett normativt perspektiv, se lite suspekt ut med en fyrtioårig man som har en ung dam på vardera armen. Jag hade nog inte blivit förvånad (men förmodligen ganska ledsen) om han konfronterat mig i tron att jag var prostituerad.
Vi höll oss tillbaka lite vad det gällde offentliga ömhetsbetygelser. Jag vet inte om det är för att ge oss själva eller omvärlden en chans att vänja sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar