Vad folk förväntar sig.

Jag kan lätt bli fascinerad över att andra verkar uppfatta saker och ting annorlunda mot hur jag uppfattar dem.

Det har hänt mer än en gång att jag är borta en kväll (en endaste kväll) från msn och jag får mail och sms med frågor om nånting hänt eller om jag rentav gått och trillat av pinn. Jag uppfattar det inte som en orimlighet att mina msn-kontakter har annat för sig än att vara inloggade där en fredagskväll. Jag blir rentav glad ifall de inte är det, då jag tenderar räkna med att de ägnar sig åt roligare saker än att sitta ensamma framför datorn. Det förefaller mig besynnerligt att de i sin tur inte resonerar likadant när det gäller mig. Eller är det så att det bara är ett sätt för dem att söka kontakt, någon form av ursäkt?

En annan intressant sak är att jag i dejtingsammanhang förväntas åta vissa försiktighetsåtgärder för att jag är tjej. Jag ids inte ens gå in på detaljer för då kommer jag göra mig själv upprörd och då kommer jag inte kunna sova, men det är rätt standard. Jag ska, då jag dejtar en man, ta ansvar för hans sexualitet och inte försätta mig i en sådan situation att han skulle kunna tänkas begå dumheter. Jag är så urless på det resonemanget. Jag är så less på det att jag knappt orkar gå in på det idag. Jag har några frågor bara:

Är tanken att jag ska utgå ifrån att alla män är våldtäktsmän?
Borde jag inte i så fall undvika kontakt med karlar överhuvudtaget?
Eller ska jag bara ha utgått ifrån det i efterhand, om nåt skulle hända?
Är inte ett sånt resonemang orättvist mot män som grupp?
För att inte tala om mot kvinnor som grupp som därmed får "skylla sig själva" så fort nåt händer bara för att de alls umgåtts med män?
Hur resonerar de som hävdar att jag utsätter mig för större risker genom att dejta flera?
Handlar det om den marginella procentuella ökningen av risken att stöta på psykfall genom att dejta flera samtidigt istället för seriellt, för att man då ev hinner med fler?
Eller är det en fråga om min heder och moral?
Är jag mer lovlig att förgripa sig på eftersom jag uppenbarligen är lite, ja, sån där ni vet, hon håller ju på med FLERA!? En dålig flicka kanske.

Det är SÅ mycket som är fel i det allmänna resonemanget kring det här och på hur folk förväntar sig att man ska vara för att inte skicka ut fel signaler, för att skydda sig.

Seriöst, finns det fortfarande nån som går på myten om att karlar helt enkelt inte KAN bärga sig?
Och ifall det nu skulle vara så, att de har sådan usel karaktär och självbehärskning, är det inte ett problem som DE bör ta tag i istället för att JAG ska behöva anpassa mitt liv?
Herregud, nån måtta får det väl ändå vara!?
DET ÄR HELT SJUKT!!!

Jag tänker inte ta ansvar för någon annans sexualitet!
Jag tänker inte ta på mig någon roll av att vara en hora eller lovligt byte!
Jag tänker inte förvänta mig nånting annat än att de jag dejtar uppför sig!

Jag förtjänar respekt. I hysteriska mängder. Jag tänker inte förvänta mig nåt annat. Här finns inga gråzoner. Inte här. Allt annat är fel.

Jag är för trött för att kunna följa tankarna riktigt till slut, och för att kunna formulera mig riktigt bra. Och så har jag lyckats göra mig själv arg i alla fall. Fan då...