Jag besökte honom idag. Han noterade att jag gått hos honom i närmre tio år. Jag noterade att han har blivit gråhårig. Men det talade jag inte om för honom.
Han har alltid varit stilig och det har han fortsatt med även i år. Det har gått tio år och jag är fortfarande tacksam varje gång jag går till tandläkaren, över att det är honom och inte min gamla tandläkare jag ska till. Inte på grund av hur han ser ut, utan på grund av att han är så oerhört trevlig oavsett hur trött han än är. Till och med när han är kort i tonen och lite otrevlig så är han trevlig. Jag är inte helt säker på hur det går ihop. Det kanske har med hur han ser ut att göra i alla fall. Lite grann...
Han låter mig känna stolthet över att jag är så bra på att borsta tänderna och som alla tandläkare talar han om att använda tandtråd. Utan att väcka skuld, eller som det brukade vara med mig - trots. Snarare entusiasm inför tandtrådens fröjder. Det tycker jag är skickligt. Och jag väljer fortfarande att se det som att det är tack vare honom och inte på grund av att jag inte längre är ett trotsigt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar