Fast ibland känns det så. Jag skulle behöva gå i ide en liten stund och få vila. Livet har kört på i 180 ett bra tag nu samtidigt som det känns som att jag inte hinner med nånting över huvud taget.
Jag har flyttat nu, in i en tvåa där det redan bor någon. Det är trångt. Det blir trångt med mig och alla mina saker. Hade nobelvecka precis innan flytten och nu har jag slutprov så det är ont om tid såväl som plats.
Missar jobb för att jag är upptagen med annat, missar annat för att skolan kommer emellan och nånstans i mitten virvlar livet omkring och undrar vilket håll som är upp och hur man tar sig dit (den beryktade ytan som man bör hålla sig ovanför). Det är inte lätt att vila upp sig i ett hem fullt av kaos, så jag är trött. Jag är farligt trött, fullt medveten om att jag inte kan leva såhär om jag vill behålla hälsan. Lika fullt medveten är jag om andra människor som gör betydligt fler och svårare saker än jag och som mår hur fint som helst.
Det är meningslöst att jaga perfektion men jag tycker i alla fall att jag skulle kunna få vara tillräckligt kapabel för att känna mig mänsklig. Men nej, inte så. Istället känner jag mig som en björn, och blir bara tröttare och tröttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar